Ärade herr talman! Finland har saknat tillväxt och samtidigt ökat sin skuldsättning under de senaste 16 åren. Alla riksdagspartier har på olika sätt varit med och fattat beslut som lett oss hit. Sedan har det inte varit en lätt tid att navigera i med global finanskris, europeisk skuldkris, pandemi, Rysslands anfallskrig i Ukraina och nu kriget i Iran. Då inflationen tagit fart har det ökat statens räntekostnader med över två miljarder per år. Lägg till stödpaketet till Ukraina och försvarssatsningar i mångmiljardklassen, beslut som varit helt nödvändiga och som alla här i salen stött, men som likväl påverkar sista raden i budgeten. Det är alltid lätt att peka finger åt dem som tvingas fatta svåra beslut. Det är lätt att säga att någon annan har misslyckats, men det för Finland väldigt lite framåt. Det viktiga är i stället att tala om vad man själv vill göra för att stärka ekonomin, öka sysselsättningen och skapa ny tillväxt. Jag känner väldigt få människor som tycker om nedskärningar eller skattehöjningar, men om vi inte lyckas få fart på tillväxten, höja produktiviteten och få fler människor i arbete är det i praktiken de alternativen som återstår. Samtidigt måste vi vara ärliga med att Finland inte tar sig ur krisen enbart genom nedskärningar och skattehöjningar. Framför allt behöver vi framtidstro. På många sätt är Finlands utmaningar i dag större än under depressionen på 1990-talet. Den avgörande skillnaden är den demografiska utvecklingen. Finland åldras snabbt. Statistikcentralens prognoser visar tydligt hur många skolor som kommer att behöva stängas när allt färre barn föds, samtidigt som behovet av äldreomsorg ökar kraftigt. Det här är ett faktum som vi måste förhålla oss till även om vi samtidigt behöver skapa förutsättningar för att fler barn ska födas om Finland ska ha en hållbar framtid på längre sikt. I vissa delar av landet märks utvecklingen redan i dag tydligare än i andra. Ärade talman! Det finns ingen enskild åtgärd som ensam kan lyfta Finland ur de ekonomiskt svåra tiderna, men en kombination av åtgärder har möjligheten att lyfta oss ur den. Vad borde vi då göra? Jag tror att vi som riksdagsledamöter har en viktig uppgift i att föra en dialog med det lokala näringslivet, våra företag och företagare, om deras investeringsplaner och möjligheter att anställa fler. I företag som ingår i globala koncerner, precis som ABB, som ledamot Valtola tog upp här, pågår ofta en stenhård intern konkurrens om var investeringarna ska placeras. Där måste vi hjälpa de finländska dotterbolagen att vinna investeringarna, så att de görs i Finland i stället för i andra länder där koncernen också är verksam. Jag tror också att Finland har mycket att vinna på att ytterligare stärka sina olika kluster: energiklustret i Vasa, teknologiklustren i Esbo och Uleåborg, sjöfartsklustret på Åland, den maritima industrin längs hela kusten, läkemedelsklustret i Åbo och spelklustret i Helsingfors, för att nämna några världsledande kluster i Finland. Både nationellt och lokalt måste vi stöda dessa kluster så att de kan växa sig ännu starkare och hävda sig internationellt. Det kräver att den offentliga sektorn, näringslivet och utbildningssektorn drar åt samma håll. Samtidigt måste vi stöda framväxten av nya teknologiska innovationer, tjänster och företag som kan kommersialisera dem, såsom IQM, Bluefors och Iceye. När det gäller satellitföretaget Iceye, ett exceptionellt företag där staten också investerat aktivt via Tesi och Solidium för att säkerställa att verksamheten stannar i Finland, kan man också konstatera att framgången inte längre handlar om ett enda bolag. Runt Iceye och ReOrbit har det vuxit fram ett helt ekosystem av omkring hundra satellit- och rymdföretag i Esbo. Det finns alltså också mycket positivt att bygga vidare på. Dessutom verkar allt fler finländare åter vara intresserade av att investera i Finland. Det är positivt. Då Finland är ett förhållandevis kapitalfattigt land är det viktigt att investera pengarna på hemmaplan. För att ytterligare stärka tillgången till finländskt kapital och öka det långsiktiga ägandet vore det centralt att Finland, i likhet med de övriga nordiska länderna, avskaffar arvs- och gåvoskatten. Frågan är inte vad det kostar att slopa skatten. Frågan är vad det kostar i form av förlorade företag, investeringar och kapital att inte göra det. Det var också därför den socialdemokratiska regeringen i Sverige genomförde reformen. Finland borde göra detsamma. Arvoisa herra puhemies! Ei ole olemassa yhtä yksittäistä toimenpidettä, joka yksin nostaisi Suomen pois taloudellisesti vaikeista ajoista, mutta uusien toimenpiteiden yhdistelmä voi tehdä sen. Mitä meidän siis pitäisi tehdä? Uskon, että meillä kansanedustajilla on tärkeä tehtävä käydä tiivistä vuoropuhelua paikallisen elinkeinoelämän, yritysten ja yrittäjien kanssa heidän investointisuunnitelmistaan ja mahdollisuuksistaan palkata lisätyöntekijöitä. Globaaleihin konserneihin kuuluvissa yrityksissä käydään usein erittäin kovaa sisäistä kilpailua siitä, mihin investoinnit sijoitetaan. Tässä meidän on autettava suomalaisia tytäryhtiöitä voittamaan investoinnit Suomeen sen sijaan, että ne tehtäisiin muihin maihin, joissa konserni myös toimii. — Kiitos.