Värderade talman! ”Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid. Det var både trons och vantrons epok. Det var ljusets årstid och mörkrets årstid, hoppets vår och förtvivlans vinter.” Så här inleds klassikern ”Två städer” av författaren Charles Dickens, och det kan användas som en liknelse till olika livsskeden som samtidigt innehåller både stor glädje och djupa utmaningar. Så är det ofta i människans unga år, och kanske mer än någonsin för unga i vår tid. Å ena sidan finns det stora möjligheter då livsvalen ännu är öppna, men andra sidan är särskilt globala utmaningar i tider av multikriser mer fatala än på länge. Då man läser framtidsredogörelsen och vad unga önskar av sin framtid så är det faktiskt inga orimliga önskemål. Studie- och arbetsplats, samhörighet och gemenskap, vänner, familj, möjligheter till ett eget hem. Det är drömmar man ska kunna ha i Finland, oberoende av sin bakgrund. Just därför måste vi politiker ta fasta på barnfattigdomen, som ökat. En tudelning gynnar ingen, men den skadar många. Eftersom grundskoskolan samlar alla barn och unga oberoende av familjebakgrund, är satsningar i dess finansiering ett av det bästa sätten att skapa jämlika möjligheter för alla. Regeringen har ökat antalet årsveckotimmar för att alla barn ska ha bättre möjligheter att lära sig läsa, räkna och skriva. De är grunden för inlärning och därför mycket viktiga. I SFP vill vi också inleda ett försök med helhetsskoldag, som tillsammans med hobbyer för alla barn gör vardagen lite mindre hektisk.